Rockplate - Kompromissen från helvetet

Idag tog jag sista turen innan Ekotrail Österlen på lördag. 8 kilometer mys på stigarna i hemmaskogen. Jag gillar den rundan skarpt. Det är blandat med motionsspår, djurstigar, grusväg och obanat. Det är stundtals ganska teknisk löpning och stundtals kan man sträcka ut och testa farten i benen. Denna tiden på året är det dessutom helt fantastiskt att springa i skogen. Allt vaknar, fåglarna far som virvelvindar mellan buskarna för att rå om sina bo och ungar, knopparna börjar bli stora och bara väntar på att få slå ut och fylla luften med sin gröna vårkänsla och vitsipporna draperar marken med sin vit och gröna skrud. Fullkomlig mental njutning!

Hänförd av naturen

Turen gjordes i mina nya Merrell Trail Glove 3. Jag gillar skon, verkligen. Merrell sitter sjukt bra på foten och det känns liksom gött att ha den på foten. Inte riktigt som "mockasinen" Vivobarefoot, men å andra sidan köpte jag dem för att de skulle vara mer sko, ge lite mer skydd, och det gör de. I Trail Glove-skon sitter en så kallad "rockplate" eller ett genomtrampskydd. Det är en hård platta som sitter i sulan för att skarpa stenar och rötter inte ska göra ont i foten. På vissa skor kan man ta ut den, t.ex. i Altra-skorna, medan den är fast på andra, som t.ex. Inov-8 roclite och på Merrell-skon. När man springer på grusvägar med mycket sten är det riktigt skönt. Jag minns att jag önskade mig en rockplate i skon under Markusloppet under en viss sträcka som går längs en grusväg med mycket makadam. Efter typ 35 km gjorde stenarna så ont i foten att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det är helt enkelt skönt på lite längre turer när fotsulorna börjar bli trötta.

En underbar sko. Men inte med barfotakänsla.

Dock kommer "plattan" med en kompromiss som heter duga. Man tappar känslan totalt! Sedan jag började springa barfota 2011 har jag inte varit i närheten av att trampa fel. Foten känner av underlaget och justerar kroppsvikten därefter, vilket gör att man inte trampar fel. Foten sluter sig liksom runt stenar och rötter och känslan är total. Jag behöver inte ens fundera på det. Foten fixar det tillsammans med kroppen. MEN, detta plockar platten i skon bort totalt. Skon blir så klart mycket mer styv med en hård platta i sig och kan inte forma sig efter underlaget. Detta gör att alla ojämnheter ger direkt respons på ankeln. Ankeln har ingen kontakt med underlaget och kan inte justera kroppens vikt, det är bara foten som kan göra det när den får direkt feedback från underlaget.

Så, här har jag en kompromiss från helvetet. Det är ju så skönt att ha plattan i skon när det är grusväg och man lullar på, men det blir ren misär när man kommer in på mer tekniska partier. Det valet vill jag inte behöva göra!

Blir plattan mjukare med tiden (har bara sprungit ca 35 km med skorna)? Det återstår väl att se. Kanske är det jag som måste vänja mig och inte blint lite på att mina fötter gör jobbet? Fast det är ju det fötterna gör när jag ger dem möjligheten. De är ju grymma på just det! Platta i mina långtur- och ultraskor blir det nog inte. Det får bli en sko med lite mer myspys under foten i stället, kanske Inov-8 Race Ultra 270? Mina Merrell Trail Glove 3 får dock stanna trots plattan. De är grymt sköna att springa i och upp till 20 km verkar de funka fint. Det får bli en lite recension när jag hunnit testa dem lite mer.